Jag vill framförallt lära mig nya saker, få kunskaper som jag har nytta av i livet och inte bara inom en organisation. Jag vill även sprida den kunskapen som jag har.
Är så sugen på att ge mig ut i världen igen!
Jag vill testa på nya saker, som att göra en budget, utvärdera, ge möjligheter till andra att förverkliga sina drömmar, anordna läger, anställa en person söka och genomföra ett projekt. Vissa av de här sakerna har jag testa på och gjort medans andra är helt nya!
Längre än såhär hann jag inte tänka innan jag klev av bussen och stoppade händerna i jackfickorna och glömde bort att reflektera något mer. Så jag tänker att det får vara så, det första jag tänker på lär vara det som är mest vessäntligt!
En viktig fråga som jag borde fått svara på innan jag blev ledare.
Nu blev jag ledare iaf och har inte tänkt på frågan förens vi fick den för 1 vecka sedan när vi hade en föreläsning.
Nu har jag försökt reflektera lite och kommit fram till att jag gillar att se människor utvecklas och framförallt få vara en del till att personer utvecklas. Detta började när jag var tränare i gymnastik, se att ett barn tar in instruktionerna som jag ger, testar, misslyckas, testar igen och efter ett tag lyckas! Lyckan och glädjen som då uppstår i barns ögon är äkta och att sedan se barnet bli stolt över sig själv och växa lite som person är en fantastisk känsla, och det är den känslan jag är ute efter i mitt ledarskap!
Pia Sundhage, en ledarskaps förebild!
I mitt nuvarande engagemang så ser jag mig inte som en ledare, för jag har ingen sådan position. Men jag förstår ifall folk ser upp till mig iom att jag sitter i förbundsstyrelsen.
När jag rotar lite i mitt undermedvetna så tror jag att en av anledningarna till att jag tackade JA till att sitta i förbundsstyrelsen är för att jag då får förutsättningar till att ge unga de verktyg som dom behöver för att utvecklas!
För lyckan och glädjen du ser hos ett barn ser du även hos tonåringar och unga vuxna när dom lyckas med något som de från början kanske inte trodde att dem skulle lyckas med!
Sen kan jag inte undkomma det faktum att jag gillar att vara ledare, få utlopp för min nyfikenhet genom att ifrågasätta massor och ta reda på varför vi gör som vi gör inom organisationen, genom att vara ledare kan jag ansvara för en hel del saker och det gillar jag.
Men att jag gillar det kan till stor del bero på att jag vill ha koll på saker och det får jag genom att ansvara för dem!
Just nu funderar jag inte på så mycket. Jag har försökt att bara vara i nuet i helgen och göra saker som är kul och spontana.
För det är något jag vet att jag behöver öva på, att släppa kontrollen och göra något som jag inte vet vad det leder till.
Det är något som jag tycker är jobbigt för jag vet inte vilken situation jag kommer komma i, men ju mer jag tränar på att vara spontan desto mer bekväm kommer jag bli i att vara det och oftast när jag väl är spontan så slutar det med att jag har väldigt kul. Eftersom jag t.ex. inte har tänkt på vad som händer ifall jag struntar i att ta sista tåget och bara göra det som känns rätt för stunden.
i helgen såg jag på min vän som spelade landskamp i amerikansk fotboll! Det var häftigt och kul att se en ny sport, när jag efter ett tag började förstå spelet så belv jag helt inne i det! Och det tror jag även att mina vänner som var med och kollade på machen blev, för efteråt så stod dem och testade att kasta boll till varandra och började snacka om att gå på "try outs" :)
Just nu funderar jag inte på så mycket. Jag har försökt att bara vara i nuet i helgen och göra saker som är kul och spontana.
För det är något jag vet att jag behöver öva på, att släppa kontrollen och göra något som jag inte vet vad det leder till.
Det är något som jag tycker är jobbigt för jag vet inte vilken situation jag kommer komma i, men ju mer jag tränar på att vara spontan desto mer bekväm kommer jag bli i att vara det och oftast när jag väl är spontan så slutar det med att jag har väldigt kul. Eftersom jag t.ex. inte har tänkt på vad som händer ifall jag struntar i att ta sista tåget och bara göra det som känns rätt för stunden.
i helgen såg jag på min vän som spelade landskamp i amerikansk fotboll! Det var häftigt och kul att se en ny sport, när jag efter ett tag började förstå spelet så belv jag helt inne i det! Och det tror jag även att mina vänner som var med och kollade på machen blev, för efteråt så stod dem och testade att kasta boll till varandra och började snacka om att gå på "try outs" :)
Kom nyss in på ett program på 1an som handlade om tidstjuvar i vardagen. I det här programmet handlade det om en 3 barns mamma som även var en känd bloggare och ständigt var uppkopplad. Hennes tidstjuv var bloggen och sociala medier, då stod det lite fint i rutan att kvinnor lägger ned ca 7.5 h/vecka på sociala medier.
Så nu och en vecka framåt ska jag testa att dra ner på min internet användning och därmed inte gå in på Facebook, Twitter och snapchat.
Fick besked från LSU om min ansökan idag, och jag blev inte antagen. Jag tror att jag på något sätt ställt in mig lite halvt på att jag skulle få det, men så blev det inte och just nu känns det bara tomt inuti mig. Jag känner varken sorg eller glädje, bara tomhet...
Så jag får se vart jag ska göra min fallstudie.
Har dessutom sett att LSU söker någon slags samordnare för deras internationella arbete. Funderar på ifall jag ska slänga iväg en ansökan för att jag inte har några planer för vintern men även för att få en chans att visa dem att jag visst borde ha fått den där platsen!
Funderar på framtiden, då jag inte blev kallad till intervju med skistar (hade inte räknat med det heller eftersom det är ca 4000 som söker och dom kallar bara 250 på intervju)
Jag och Oskar gjorde en godislaktus till Isabelle som fyllt år i helgen!
Vad vill jag göra när hösten och världens mest lärorika kurs är över?
Vill jag åka upp till Åre och säsongsjobba? Isf måste jag börja leta jobb nu, nu, nu och det skulle ta fokus från så mycket annat som är på gång just nu.
Så jag har börjat fundera på ifall jag vill göra något jag aldrig har gjort tidigare, låta bli att ha en plan för framtiden!?!?
Att ta vintern som den kommer, se vilka möjligheter som kommer öppna sig, vara spontan och kunna göra lite av varje?
Jag har ett jobb nu som jag garanterat kan få fler timmar på ifall jag vill, och på så sätt veta att jag överlever vintern. Utöver det kan jag då göra det jag vill och känner för, vilket undanslänger är att uträtta stordåd på vi ungas kansli :)
Och Isabelle hade bakat en tårta till hela klassen, hur underbart är inte det?!
Så kan jag tjäna pengar och efter en svensk sommar ev åka till Australien och jobba ihop lite mer och upptäcka en ny världsdel för att sedan spendera dom intjänade pengarna på nya äventyr!
Just nu är jag sjukt sugen på att öluffa i Karibien: Cuba, Jamaica, dominikanska republiken, Saint Vincent och Grenada, Trinidad och Tobago och alla andra öar som ligger där omkring!
Igår var det val, ca 780 000 röstberättigade människor röstade på SD.
F! passerade inte 4% gränsen
Fredrik Reinfeldt meddelade sin avgång som partiledare.
Stefan Löfven ska bilda regering.
Det ska bli spännande att se vad som händer de kommande veckorna, kommer något/några partier vilja samarbeta över gränserna för att inte låta SD ha en vågmästarroll?
Alla partier som sitter i riksdagen har sagt att dom inte vill sammarbeta med SD, men är dom då redo att sammarbeta för att SD inte ska få något inflytande?
Den största frågan jag har just nu är hur i hela friden SD ska kunna fylla alla sina platser i riksdagen med personer som faktiskt kan och vet något om politik...?!
Jag lämnar allt där, annars skulle jag kunna skriva hur mycket som helst!
På tal om feedback så fick jag det här smset idag och det värmer i hela hjärtat av att veta att någon ser att jag utvecklats!
Men hur ska jag själv inse att jag börjar resonera och tänka "smartare" jag tänker att jag tänker som jag brukar, fast på något sätt måste jag ju ändå ha börjat tänka annorlunda...
Något jag vet att jag börjat fundera på är vad syftet är med allt:
Idag fick vi snacka vidare 2 & 2 om alla 15 ord vi fått (från 3olika personer som jag nämnde i ett tidigare inlägg) plus att den vi var med fick skriva 5 ord om den andra! Så totalt har jag fått 20 ord som beskriver mig och det var bara ett ord som blev sagt av två personer, glad.
Det var spännande att få höra hur den andra personen som jag gjorde uppgiften med upplever mig, efter bara 3 veckor i samma klass! Jag blev förvånad över att min partner (i sammanfattning) såg mig som eftertänksam, att jag tänker till innan jag säger någonting och att det jag säger höjer nivån på hela disskutionen!
Jag själv har inte alls reflekterat kring detta, utan tycker att jag säger det jag tänker på utan att tänka efter så mycket... Det här är något jag ska försöka reflektera över och tänka på när vi har gruppdisskutioner framöver!
Hen upplever mig även som mycket bekväm, att jag inteär rädd för att säga vad jag tycker, jag känner mig hemma med alla i gruppen och är bekväm i att vara mig själv och göra saker som är bra för mig.
Fick även ord som äventyrlig, energisk, beslutsam, inkluderande och ogenomtänkt.
Jag sitter och tittar på papperet med alla ord och blir på något konstigt sätt nästan stolt över mig själv... Jag borde inte känna så för jag borde veta att jag är grym på alla sätt och vis! Men det gör jag tyvärr inte. Så jag ska fortsätta titta på papperet och suga in alla ord och djupdyka i min egna reflektion om mig själv och se till så att jag om 3 månader kan säga att jag vet att jag är grym!
Idag pratade en av våra föreläsare om vikten av tid för reflektion, hen var den tredje av hittills tre möjliga som har lyft upp det.
Jag har kommit fram till att mitt sätt att reflektera och fundera är genom att skriva av mig här, det kanske redan märks... Men som namnet på bloggen säger vill jag helst säga allt med bilder
Ihelgen hade vi läxa att reflektera över oss själva, saker jag är bra på, vill förändra, saker jag insett om mig själv, egenskaper jag har osv.
Sen till den roligaste biten, be 3 personer att säga 5 egenskaper som dom ser hos mig! Det var kul och uppriktigt att få höra vad mina vänner tycker och ser hos mig.
Jag frågade tre personer som jag känner från olika håll och det är häftigt hur annorlunda men ändå lika dom väljer att beskriva mig.
Jag tar med mig alla 15 ord som en ego boost och ska få mig själv att börja inse att jag är bra, att jag kan, att jag ska sluta undervärdera mina förmågor!
Det känns gött att vi börjar komma igång, lära känna varandra och sätta ramarna för det kommande året!
Börjar nu inse hur mkt arbete som ligger bakom allt som man inte tänker på! T.ex att jag kommer på en vinterträff och säger vad jag tycker å tänker. Det jag inte tänkt på är hur mycket arbete som ligger bakom det hela med att komma på vilka metoder som ska användas, vad som ska diskuteras osv!
Året kommer bli spännande och lärorikt! Mycket av det vi pratat om idag har vi snackat om på utbildningen så det är gött att man känner sig hyfsat påläst å att jag har reflekterat över mycket som direkt kopplas till organisationen!
Idag gjorde vi en feedback övning som gick ut på att vi alla i klassen satt runt ett mega papper och skrev ner positiva ord som vi tänker på när vi tänker på oss som grupp men även när man tänker på en individ. När papperet var fullt så fick vi ta ett ord och ge till någon speciell eller till hela gruppen.
Övningen är super bra, verkligen men för mig fanns det en stort MEN!
Jag tycker såna här typer av övningar är jobbiga och jag har nu efteråt reflekterat över varför jag tycker det.
Bild från Poonhill, Nepal
Jag blir sällan nöjd med något jag gör utan tycker alltid att det hade kunnat bli bättre. Att då få höra av någon annan att den upplever att jag är bra på något (som jag själv tycker att jag inte är så bra på, eftersom jag kan utvecklas och bli bättre på det) gör att jag inte känner mig värd det här possitiva ordet för jag är ju inte så bra som jag vill. MEN det här handlar mycket om mig och vilka krav jag själv har på mig själv!
Tidigare har jag inte fått så mycket feedback utan det har kännts lite som att "Eftersom ingen säger något så gör jag ju inget fel iaf" Igår när vi hade föreläsning med Cina fick vi lära oss att tystnad är det värsta belöningssytemet som finns! Men efter ett tag så vänjer jag mig vid tystnaden och jag lär mig att bli bekväm med den och så fort jag hör någon prata blir det som att jag går in i försvarsställning.
Så att nu få massa fina, bra ord östa över mig gjorde att jag ick in i försvarsställning och iprincip stängde av hjärnan, jag vet bara att jag fick ordet MODIG, vad alla andra sa till mig mins jag inte... Och det var nära till tårar för att jag blir så pass rörd av att få feedbac och tycker att det är jobbigt (men bra) att få reda på hur människor i min omgivning uppfattar mig. Den här gången höll jag tårarna inne och grät ut några timmar senare med en person jag vet är likadan. MEN till nästa gång vi ses i skolan så borde jag berätta om hur jag kan reagera i vissa situationer. Oftast så ses det som att man är svag om man gråter och det sitter lite i mitt bakhuvud att det är så och att jag därför inte vill "bryta normen" . MEN en vän till mig sa något klokt: Om du berättar för klassen hur du kan reagera och börjar gråta någongång så kommer nog flera känna att det är okej att gråta och förmodligen göra det. Då har du som ledare banat väg för andra ledare genom att visa att det är okej och inget att skämmas över. Så på tisdag när vi ses igen så ska jag berätta hur jag fungerar, så får vi se ifall jag gråter i klassrummet nästa gång och inte på golvet i ett kontorslandskap (även fast det oxå är väldigt skönt!)
Här kommer motsatsen till hur jag känner mig Jag känner mig inte alls lika obesegerlig som vännen på bilden.
Utan jag känner mig mer såhär:
Väldigt påpackad och vet inte riktigt hur jag ska säga till personen brevid att det är jobbigt att bära allt själv.
Jag vet inte om jag är stressad inför min ansökan till nätverket, mitt första förbundsstyrelse möte och Kick-off, att skolan ger mig mycket tankar och funderingar dom jag känner att jag inte hinner ta itu med, att jag precis börjat jobba och så försöker jag träna när jag har tid.
Förmodligen är det en mix av allt det här som gör att jag inte känner mig på topp, det tar ett tag innan jag har kommit in i mina nya vardagsrutiner så jag ger det lite tid. Men frågan är hur mycket tid man ska ge det...
Bild från This is Alby
På måndag hoppas jag att det känns bättre, då kommer jag ha skickat in ansökan och haft FS möte + kickoff. Då tänker jag att jag ska ligga på en säng och reflektera över allt som hänt senaste 2 veckorna!
