Har bokat resa tillbaka till mitt paradis! Jag har redan börjat nedräkningen!!!
Den här gången ska jag även till Tanzania och Zambia, något jag ser framemot med glädje! Förra gången var jag bara i Kenya och reste bara runt längs kusten och var nog ganska bekväm av mig. Jag orkade inte resa någon längre stans själv.
I efterhand har jag insett att jag nog inte mådde så bra när jag åkte iväg, jag var stressad, hade många bollar i luften samtidigt, kände press att få till en bra anställning för distriktet, jag kunde helt enkelt bocka av många utmattnings symptom. Att åka iväg blev min flyktväg och ingen (som kände mig) kunde se hur jag mådde. Barnen var en stor räddning för mig, dom tog lagomt mycket av min tid, fick mig att skratta, tänka på annat och inse att det finns viktigare saker i livet än prestation!
Samtidigt som jag hade tid att börja återhämta mig, ni som känner mig vet att jag sov ca 12-13 timmar dom 2 första månaderna, tänka, reflektera och försöka komma till någon slags insikt.
Pratade med några vänner häromdagen och då förstod jag att det faktiskt finns några som läser det jag skriver! Ni ska veta om att jag inte har bloggen för att skriva om vad jag har gjort för dagen, lägga ut dagens outfit, vad jag ätit, med vem jag fikat eller något sådant. Jag har bloggen för att ventilera det som rör sig i min hjärna, som en dagbok fast online och öppen för allmänheten så några hemligheter om mitt privatliv kommer ni inte att få.
Anledningen till att jag inte skriver dagbok är för att det går mkt fortare att skriva på mobilen, då kan jag skriva ner det jag tänker på för stunden och behöver inte vänta på att komma hem. Sen som bloggens namn antyder så var min tanke från början att lägga ut bilder som kunde beskriva dagen och hur jag mådde.
Nu på senare tid, (ungefär sen jag åkte till Kenya) har jag börjat lägga in text oxå och jag trivs ganska bra med det
Hoppas på fler soltimmar i december! Att slå novembers ynka 3 borde inte vara så svårt!
Jobbar med min fallstudie och det går sådär, tycker att det jag skrivit inte duger, att jag inte kommer fram till tillräckligt bra saker, är rädd att misslyckas med min redovisning, att få ett dåligt omdöme. Det är vad ena delen av min hjärna säger till mig, den delen som ALLTID jämför sig med andra och inte ser den personliga utvecklingen
Men den andra halvan av hjärnan som har växt sig större än någonsin det här året säger att det jag gör visst blir bra, att jag är kompetent eftersom jag gör det jag gillar, att jag inte har någon att jämföra mig med, den delen som gillar att testa nya saker och inser att jag inte förväntas kunna allt första gången jag testar och som vet att jag lär av mina misstag!
Jag ska låta den delen av min hjärna få ta ännu större plats för varje dag som går! Jag ska fortsätta uppvärdera mig själv, min kompetens, bli kaxigare och börja skryta mer om hur bra jag är!
