Jag saknar alla underbara barn som fick mig att gå till min voluntärplats varje morgon med ett stort leende oavsett om det var monsieur regn eller strålande sol och 35 grader, och varje dag gick jag hem med ett ännu större leende!
Fylld med förväntningar om vad som skulle hända nästa dag
För att symbolisera mig som människa, att jag växer, grenar ut i olika intressen, har vissa saker som faller bort medans det tillkommer nya varje år, att jag har mina rötter, min familj, släkt och vänner som finns där och bildar den stam som gör att jag har blivit den jag är idag!
Så var dagen här, dagen då UD avråder från resor till Lamu. Ön som alltid varit säker och undantaget vid somaliska gränsen, men inte längre.
Vilket gör mig ännu säkrare på att jag fattade rätt beslut när jag valde att inte åka tillbaka nu, men som gör att läget är allt mer osäkert och att jag bara vill ta hit alla människor jag har träffat! Jag vill att dom ska känna sig trygga och slippa oroa sig för vad som komma skall!
Det finns så mycket som gömmer sig där under ytan, allt det jobbiga som trycks bort i en värld av förväntningar men som kommer upp igen när du är själv!
Jag har avbokat resan jag skulle gjort om 7 dagar, resan jag sett framemot redan innan jag ens lämnat landet som fångade mig!
Det gör ont i hela hjärtat!
Men med bra kollegor och vänner omkring mig så försöker jag ta en dag i taget!
Idag kom jag på mig själv med att vara glD och nöjd med det mesta, gick från busshållplatsen med ett leende, ett leende som hatar stannat kvar hela kvällen utan "anledning". Ska man behöva ha en anledning till att må bra, känna att det som bekymrar en löser sig förr eller senare!
Kanske är jag glad förr att jag har fått äta massor med god och exklusiv glass i flera dar som mitt humör är på topp, inte vet jag?!
Jag ska fortsätta med det som gör mig lycklig, just nu är det sova!
