Senaste veckan har jag hängt med Megan och Nicko som följde med oss tbx till Kilifi och bodde 2 nätter.här på barnhemmet. Vi har hängt på stranden (som vi konstaterat är bättre här än på sydkusten) Gått runt på alla små stigar inne i centrum och kollat på vad dom säljer, lekt lekar och framförallt lekt med barnen. Men i Torsdags morse åkte dom tilm Nairobi och Lena flyttade till Mtwapa för att jobba på ett barnhem med yngre barn, så helt plötsligt var jag själv igen.




Då insåg att det är så lätt att vänja sig vid att ha människor runt omkring sig men så fort dom försvinner så känner iaf jag mig så ynklig och liten. Det får mig även attreflektera över dom 7 första veckorna när jag var helt ensam jär och inte hade någon att umgås med (hade Micki i 2 veckor men vi sågs bara 2-3 ggr i veckan) och så mycket intryck att ta in, en kultur och ett helt nytt levnadssätt att försöka anpassa sig till. Det får mig att inse att jag har vart jävligt stark psykiskt för att kunna klara av det! Och nu har jag vart ensam i 3 dagar men det är lugnt för imorgon kommer Julie som oxå ska voluntära här och idag så träffade jag Sigge som är personen som fick mig hit. Vi bor båda i Tullinge så det är skönt att träffa någon som pratar svenska, vet hur saker och ting är med min familj osv osv.