Idag är det en månad kvar tills min familj kommer hit! Hemlängtan har aldrig riktigt vart min grej, men jag saknar min familj, det gör jag verkligen! Jag saknar att ha den där tryggheten att komma hem till, att få prata av sig om hur dagen har vart, åka och handla, laga mat tsm osv. Numera pratar vi bara 1.5 timme i veckan, så det är klart det är en stor skillnad. Framförallt i början när man bara önskar att man kunde prata med dom om allt som händer, alla intryck och upplevelser för det är så himla mycket som är annorlunda och då vill man bara kunna luta sig tbx till den där tryggheten som familjen är!
När jag gråtandes lämnade Arlanda så var det 4.5 månad kvar tills vi skulle ses igen, nu är det bara 1 månad kvar tills jag får krama om dom igen och det kommer gå fort, för jag vet inte vart dom 3.5 månaderna som jag har varit här har tagit vägen!