Har börjat räkna ned på riktigt nu, det är 88 dagar kvar tills jag kommer stå på Arlanda och vinka hejdå till världens knasigaste familj.

Jag kommer sakna dem, det vet jag. För mig är den stora frågan bara hur lång tid det kommer ta innan jag börjar göra det...

När jag var sisådär 10 år började jag åka iväg över en helg eller ett lov till Hallstahammar för att träffa min brevvän (som för övrigt är min syssling) Då kunde jag glömma bort att jag skulle ringa hem på kvällarna, antagligen för att jag kände mig som hemma hos dom.
Det är något som har följt med mig i tonåren, jag känner inget behov av att ringa hem för jag kan ju berätta vad jag gjort när jag kommer hem.
Skillnaden den här gången är att jag inte kommer komma hem efter en vecka, utan efter 6 månader.
Att försöka komma ihåg vad jag har gjort varje vecka i ett halvår kommer jag inte lyckas med. Därför kommer jag börja blogga här om det som händer vid ekvatorn.

Nu är det som sagt 88 dagar kvar, men det är mycket att förbereda och saker som tar upp mitt huvud hela tiden. Vilket jag kommer försöka skriva om här. Så jag inte bara kan se tillbaka på resan utan även på alla förberedelser som krävs.

Den största frågan just nu är: Hur förbereder man sig på att man kommer sakna sin familj när man aldrig tidigare har gjort det?