Vad får jag ut av att vara ideellt engagerad? Det är en fråga jag får då och då och jag tänker att jag ska skriva lite om varför jag väljer att vara ideell och vad jag får ut av det men även funderingar kring: när ska jag börja ta betalt för det jag gör? När övergår det ideella till att bli något som tar för mycket att jag måste börja sluta med andra saker?
Jag tänker sällan på att jag är ideell eftersom jag får ut så mycket annat, kunskap som jag aldrig hade fått i skolbänken (förutom utbildningen jag går nu) eller som det hade tagit låååång tid att få på ett jobb.Kunskap som t.ex hur man söker bidrag, hur man arrangerar något, hur det är att planera och genomföra en utbildning, skriva motioner, ha dokument att följa som budget och verksamhetsplan, hur man inkluderar människor, motiverar personer, leder en styrelse eller grupp, anställer personal, arbetsleder personal, hur man kommunicerar med medlemmar, marknadsför event, listan kan göras lång!
Allt det här har gjort att jag växt som person iom att jag med tiden har fått ta och valt att ta mer ansvar för att det är kul att lära sig saker som inte är ett tvång utan något jag är intresserad av!
Något jag har tänkt mycket på i efterhand är att jag gick ner i tid på mitt jobb för att hinna med mitt ideella engagemang när vi anställde en ny verksamhetsutvecklare i Stockholm. Det som gör att jag har råd att betala min hyra, handla mat, ha ett SL kort osv fick ge vika för att jag skulle jobba gratis! Jag hade lång restid mellan mitt jobb och vårat kontor och skulle inte hinna ta mig mellan punkt A och B för att komma i tid till intervjuer, min kompanjon som jag var ordförande med hade det tufft privat och hade inte mycket energi vilket gjorde att mycket ansvar hamnade på mig. Jag var 19 år och kände mycket prestationsångest och förtvivlan kring att anställa någon och allt vad det innebär (kravprofil, annons, läsa CVn, planera och hålla intervjuer, solla bort personer, ringa referenser, ha löneförhandling osv) jag hade själv vart på 2 intervjuer i hela mitt liv och skulle nu plötsligt vara den som intervjuar och ställer dom där krångliga och jobbiga frågorna analysera allt som sades för att vrida och vända på det.
Det var mycket arbete som tog tid och jag har i efterhand insett att jag borde ha begärt betalning på något sätt, presentkort på spa, förlorad arbetsinkomst (eftersom jag gick ner i tid på jobbet för att hinna med det) betalt SL kort, arvoderna eller något annat symboliskt.
För jag vet inte om det var värt att vara centimeter ifrån den där väggen som man inte vill gå in i men många ändå tyvärr träffar!
Men jag träffade inte väggen och det är jag glad för, men det satte nog sina spår. Jag har ett stort sömnbehov och har nu på senare tid börjat koppla ihop det med att jag har och delvis fortfarande ställer höga krav på mig själv och hjärnan ofta går på högvarv. Så när jag väl släpper allt så stänger hjärnan av helt och vill bara sova för det är nog den enda tiden på dygnet som jag inte tänker och analyserar saker.
Nu har det blivit en del text så jag väljer att avsluta här, delvis rädd för att jag ska råka radera allt jag skrivit men även för att jag skulle kunna skriva lika mycket till!
