bilderurmittliv.blogg.se

Det är mycket som är annorlunda för mig, nu när jag flyttat till Kenya. Det som jag tycker är jobbigast är varken maten eller värmen, för det var jag inställd pa och vet hur det är när nagot är varmt och att man inte alltid blir mätt för sa kan det vara i Sverige ibland oxa. Sa det som är jobbigast för mig är det som jag inte har kunnat förbereda mig sa mycket pa, namligen att vara borta fran ALLA mina vanner!

Med vissa är det lättare, för Martina vi ses ju inte sa mycket sen du flyttat till Spanien och Sara, dig har jag inte alls sett sen du flyttade till London. Sa med er är det okej, jag har vant mig vid att ni inte alltid är där när jag önskar.

Dom senaste 2 aren har jag haft mycket för mig, att vara ordförande i Vi Unga i Stockholm gjorde att det alltid fanns nagot att gora, manga ställen att besöka, utbildningar att ga pa, stammor till höger och vänster, anställningar att fixa och framförallt det som fick mig att faktiskt göra allt detta var att jag har flera väldigt bra vänner i samma organisation och det är helt fantastiskt!
Att spendera 3 helger en manad med att göra saker med Vi Unga är inte nagot problem för jag far chansen att träffa dom som annars bor sa langt ifran mig. Nu pratar vi inte langt bort som i langst ut pa tunnelbanelinjen utan sa langt att man inte kan ses över en dag utan maste ta en hel helg.
Som dom flesta av er redan vet sa tog det har upp mycket av min tid och nu är jag glad för det för jag har lärt mig och utvecklats sa mycket som människa och framförallt sa har jag fatt nagra vänner för livet och det är värt all tid i världen!

 

Genom gymnastiken har jag träffat mina pinglor och Ronja, nu skulle jag nästan vilja se oss som ett gäng, men bara nästan! Jag är otroligt glad för att ni flyttade fran Tumba till Tullinge och jag kommer fortfarande ihag mitt första intryck av Sara och Martina. Sara som jag tyckte var en wanabe emo och Martina som var en fjortis med sina UCLA mjukisbyxor som du hade pa varenda träning, kommer du ihag det? Jag kommer inte glömma bort när vi akte till Götet, köpte massa kex, var pa liseberg och spökena skrämde skiten ur oss, tack för den Anthon! Jag hoppas ni kommer ihag vart vi ses i oktober 2016!

 

 

 

Sen finns det vänner som inte har funnits där sa lange men som spelar desto större roll i mitt liv, som att jag ska aka till Asien med Mario, Isak och Hugo. Hur hände det här är det flera som fragar, du träffade Mario för första gangen i maj! Ja, det gjorde jag och det sa klick, vissa vänner hittar man bara sadär och över en natt eller en vecka i Trysil sa vet man att det här är en vän för livet, eller hur Elin!
Jag är super glad för att jag har spenderat halva sommaren med Mario, Isak, Simon, Alex, Oscar, Hugo, Antonio, Olle och Cicci. Vi är en salig blandning av personligheter och olika viljor men pa nagot sätt lyckas vi komma överrens och ha jävligt kul tsm! Jag saknar att ga hela götgatsbacken mitt i natten för att komma hem till Simon lite för sent men det gör inget för det är da jag har haft nagra av mina bästa sommar minnen! Eller att försöka aka ut till Nynäshamn när det inte gar nagra bussar, men vi löste det galant med en bil och en tjej med körkort, tur att en av oss har haft lite vett i skallen och tagit det där körkortet. (Ja pappa, jag ska ta tag i det och börja köra när jag kommer hem)

 

 

 

 

Nagot som jag fatt det senaste aret är kollegor, sant som man inte hade nar man var liten. Jag har haft turen att ha fantastiska kollegor som jag fatt jobba med och nu när jag läser att dom ska aka pa kryssning blir jag lite avundsjuk, jag vill ju aka med!

 

Jag är tacksam för att jag har fatt lara känna er, ni är guld värda hela bunten!
Och det är jobbigt att vara ifran er, för jag har som sagt inte kunnat föreställa mig det men jag har överlevt hittils och kommer fortsätta göra det. Jag ser detlite som en utmaning i Fear factor (Det gör jag med det mesta som möter mig med rädsla, sa tack Christoffer för du fick mig att börja tänka lite omvänt!)